Jag fick den här bilden av en kille på hotellet som tog den på mig lite sådär utan förvarning. Det är en ganska skum tjeckisk kille med ölburk som bästa accessoar och alltid ett överdrivet glatt humör (något som förmodligen har och göra med det förstnämnda). Men trevlig är han! 

 

Fick dock påpekat att han hade en andra version av bilden där han lagt till läppstift på mig i Photoshop (jag tror vi skippar den). Ja, ganska creepy, I know.

 

Igår låg jag och Caroline på stranden i Cros de Cagnes i ett par timmar. Det passar ganska perfekt för det är precis mitt emellan där vi bor. Hon i Cagnes sur mer och jag i St laurent du var! Dessutom är det ganska schysst att kunna gå till Cap 3000 och ta en glass eller fönstershoppa lite efteråt! Det blev årets två första dopp för mig... Precis lagom svalkande i havet, så skönt. 

 

Nästa vecka tänkte vi åka till en strand lite längre bort, Cap d'Ail har en sjukt mysig lite undangömd sandstrand så det blir nog det. Så tänkte vi ta med oss ett parasoll och lite mat också så man kan ligga lite längre utan att få solsting... Jag blir trött ganska snabbt på att ligga i solen så jag behöver kunna ligga i skuggan och läsa en tidning eller gärna spela lite strandtennis! Älskar strandtennis!

 

Jag älskar kunder som dessa som ger mig choklad innan de åker hem... Förra veckan var det ett gulligt äldre par som gav mig en röd ros. Sånna människor skulle man ju bara vilja stoppa ner i fickan!

Egentligen skulle ju mina föräldrar kommit igår. Men på grund av den jävla skitstrejken så fick de åka till flygplatsen två gånger med samma besked båda gångerna - flyget är inställt. Dessutom är nästan alla biljetter bokade för nästa vecka och min mamma har ingen mer semester förrän augusti... Jag är så himla himla arg och besviken på den franska så kallade flygpersonalen. Alltid ska det vara något... Detta hände en gång tidigare när vi skulle åka till Paris över min födelsedag. Dagen innan fick vi ett samtal och besked om att flyget var inställt. Det är så fruktansvärt tråkigt när man sett fram emot något så länge och just innan man ska åka, får man ett sådant besked.

 

Så igår kväll när jag var på väg till hotellet för att checka in tidigare så får jag ett samtal av mamma som säger att det är inställt igen... Så det var bara att vända och åka hem igen med min ihoppackade väska och avboka allt.

 

Och det är klart att det inte är världens undergång egentligen, det är värre för dem som kommit från andra delar av Sverige och bor långt ifrån flygplatsen, och inte kan komma hem. Eller de som har möten, jobb eller viktiga matcher som väntar. Men det är klart att man blir ledsen... För när man bor utomlands så är de här tillfällena då ens familj kommer på besök liksom heliga, och det blir något man ser fram emot flera månader i förväg. Man planerar och fixar, pratar om vad som ska tas med. Det är de tillfällena som gör att man kan ta igen all den tid då man inte träffas. När det sedan inte blir av, då känner man sig lite som en ettåring som får sitt favoritgodsedjur ifråntaget. Sådär otröstlig! Och nu känns allt bara då mycket jobbigare och och jag känner mig helt omotiverad till allting. Och det värsta är att vi nu inte kommer kunna ses förrän i augusti, om inte jag tar mig hem innan dess. 

 

Som tur är har jag pojkvännen hemma (han har slitit av en fotsena och har en månads arbetsuppehåll just nu...) som kan trösta mig och göra mig sällskap. Imorse åt vi frukost på sängen bestående av färska pains au chocolats och en rykande varm baguette. Och ikväll tänkte vi ha filmkväll med glass. Ja, jag är ledsen och ja jag tröstäter idag... Haha. Jag behöver något som muntrar upp mig lite.

 

Kram på er!

 

 

I onsdags stack vi iväg på en mitt i veckan-weekend i Cannes! Så mysigt att komma ifrån vardagen lite. Pojkvännen gick ju på kryckor men vi satt mest på Croisetten och glassade i skuggan och kommenterade folk. Riktigt mysigt.