Kallprat.
Något jag kommit underfund med på senaste är att jag är helt värdelös på att kallprata. Jag blir helt obekväm och kan liksom inte komma på något bra att säga. Står där som ett fån och hittar på saker som låter bra och som jag tror förväntas av mig att säga. Samtidigt känner jag bara inombords att "fasiken vad löjligt att stå här och prata om något som ingen av oss egentligen bryr oss om."
Det har egentligen inget att göra med att jag ofta inte känner personen så bra, utan mer om att det känns så meningslöst att stå och prata om ingenting. Jag förstår inte alls syftet av det och vad folk får ut av att stå och låtsatsprata med varandra. Antar att det ser bra ut och att folk inte gillar att stå och vara för sig själva.
Kalla mig gärna konstig men jag står hellre för mig själv än står och kallpratar om vädret...
Kommentarer
Postat av: Pappa
Vi kanske är släkt! det blir lättare när åren kommit ifatt!
Kram kram!
Postat av: Christine&Paris
Haha, jag är likadan! Hatar det och blir full i skratt när det blir sådär krystat och man börjar prata om helt ointressanta saker bara för att ha något att säga. Så du är inte ensam ;)
Angående rökningen. Man kan ju tro att jag blivit van efetr tre år i Frankrike men ärligt talat tycker jag bara det blir jobbigare och jobbigare. Kanske för att jag börjat bli väldigt känslig mot cigarettrök. Värst är det när jag är sjuk eller väldigt trött. Då kan jag inte ens vara 5 meter från någon som röker och vägrar pussa eller krama killen..
Trackback
