Det här med hår. Att man aldrig ska bli nöjd med sitt hår och alltid tycka andras frisyrer är snyggare?! Jag älskar ju egentligen ljusblont, långt hår, typ som jag har på bilden här bredvid (där har jag löshårs-clips), gärna ännu längre. Försöker ju spara ut nu. Men jag avskyr den längden jag har nu, mitt hår är så formlöst. Sådär så att det slutar precis nedanför axlarna och bara LIGGER där. Då gillade jag mer min page eller när det var lite kortare än det jag har nu, typ som jag hade förra vintern.

 

Och så kan jag känna mig lite trött på mitt ljusblonda ibland också. Det är ju så jäääkla snyggt med liiite mörkare, varmt blont! Typ Marie Serneholt-blont. Det kan göra under för ansiktet också tycker jag och verkligen ta fram ansiktsdragen. Ljusblont hår kan lätt tvätta ur ansiktet och få en att se alldaglig ut...

 

Det roliga var att jag träffade en väldigt pratsam tonårstjej på tåget häromdagen som glatt delade med sig av sina åsikter enligt mitt hår. Hon tyckte jag hade en väldigt fin guldblond nyans, men att jag skulle passa ännu bättre i lite mörkare slingor. (jag låtsades sedan sova så att hon skulle sluta prata för hon blev lite väl åh-hej-vi-har-ju-känt-varandra-i-tio-år. När jag vaknade var hon borta...) Hur som helst så kanske jag borde ta det här som en tecken på att mörkblont faktiskt passar mig bra?! hehe.

 

Angående längden så skulle jag hemskt gärna gå in till en frisörsalong imorgon och klippa mig på direkten. Men jag ville ju faktiskt spara ut håret... och då gäller det att ha tålamod.