Jag måste erkänna att midsommar är en sån där dag som är lite småjobbig att inte få fira och då jag verkligen, verkligen skulle vilja vara hemma! Det sticker lite i hjärtat vid tanken på att jag inte får vara med och äta köttbullar och dillpotatis ute på verandan. Inte blir det bättre heller av att se alla blomklädda midsommarfirande människor Facebook och Instagram, nej det är inte kul alls faktiskt! Alla riktigt slänger det i ansiktet på en, helt hänsynslöst.

Och pojkvännen är inte särskilt förstående gällande denna tradition, han vet ju inte hur viktigt det är för oss att få våran sill och plocka blommor. Han bara skrattar när jag visar bilder på tjejer med blomkransar i håret och när jag berättar om traditionen att resa midsommarstången. "Eeh, vänta nu - först klär ni en stång i blommor och sen hoppar ni runt den som grodor?" Han trodde att jag drev med honom när jag berättade det första gången.

I alla fall - jag säger glad midsommar ändå och hoppas att ni firar extra mycket åt mig! När jag får barn får jag i alla fall några att fira med! Det ska bli en Alfred och Ava ska jag tala om och de ska prata svenska flytande och äta fullkornsbröd och filmjölk till frukost.

Så det så.