Jag känner mig så sjukt gammal här i jämförelse med alla andra ungdomar. Seriöst, lektionerna liknar högstadiet. Folk är så otroligt omogna. Det märks verkligen att eleverna i Frankrike går direkt från gymnasiet, lycée, till universitetet. Det är fnissande, pratande, folk gör narr av läraren och lektionen, sms:ar konstant och sitter inne på Facebook på datorerna. En riktig lekstuga. Och lärarna är otroligt dåliga på att säga ifrån. Idag satt jag bredvid ett gäng tjejer (som jag hade oturen att sitta bredvid igår också) som inte slutade prata under hela lektionen. Jag höll på att bli galen och jag trodde att mina suckar och lagom diskreta himlande med ögonen skulle nå fram och att de skulle inse att det var dags att håll truten under ett par minuter. Men nej.
Jag har aldrig känt mig så mycket äldre ett gäng 19-åringar. De satt och ritade teckningar och skrattade åt nästan allt som läraren sa. Dessutom vibrerade deras mobiler konstant och jag hade väldigt svårt att koncentrera mig. Men allvarligt, varför går man på universitetet om man inte vill lära sig? Man förstör ju bara för andra. Jag fick lust att snäsa "men kan ni vara tysta för i helvete?!" men då kommer jag förmodligen ses som klassens bitch. Vill inte få ett dåligt rykte första veckan, liksom. (OK, ni som känner mig vet att jag aldrig skulle skrika "för i helvete!" högt åt någon även om jag irriterad. Hehe. Men ni förstår vad jag menar.)
Framför mig satt dessutom ett killgäng som starkt påminde mig om varför jag ogillade gymnasiet. Nu är jag ju inte singel (som tur är), men var jag det skulle jag aldrig kunnat dejta en kille från skolan här. De är alldeles för störiga och omogna. Typ sådär räcka-upp-handen-och-säga-något-roligt-så-alla-skrattar-omogna. Urk.
I slutet av dagen bekantade jag mig lite med en tjej i min klass. Egentligen har vi nog inte så mycket gemensamt, men det är ju skönt att känna någon i alla fall. Hon såg ut att vara i chocktillstånd när jag sa att jag var född 1988.
- Quoi?!?! 1988??? Oh jävlar! Jag som tycker jag börjar bli gammal!
Eh, snälla du. Är du född 1993 så är du inte gammal (och jämfört med mig så kommer du aldrig bli det). För henne var det helt oförståeligt att man i Sverige kunde börja plugga vid 30 års ålder.
- Men vad gör ni under tiden?!
Ja, lever livet kanske? Reser, skaffar oss erfarenheter och upplevelser att dra nytta av senare i livet. Reser världen runt kanske, eller tillräckligt för att inse att livet handlar om mer än vad vi här i västvärlden anser att det handlar om. Lär oss hur det faktiskt är att jobba och kommer på varför vi faktiskt vill plugga (anledningen till att vi faktiskt vill läsa på uniersitetet sedan istället för att se det som ett "måste"). Eller kanske inser vi att vi inte alls vill plugga vidare. Men hur som helst så kan vi tänka tillbaka sedan och känna att vi faktiskt gjorde något eller provade på lite olika saker innan vi satte oss i skolbänken igen. Man kanske gör en del misstag, men de är ju också nyttiga och lärorika. Och det är ju ofta misstagen som gör att man lär sig var man inte vill hamna eller vad man inte vill göra med sitt liv.
Sverige: 1 point
Frankrike: 0 points.
Det var allt jag hade på hjärtat för tillfället.